Ledighet, visum och demonstrationer

Helgen som gick var långhelg med ledigt på fredagen. Indonesien firade den Balinesiska högtiden Nyepi, Day of Silence, vilken är en hinduisk högtid vars ritualer främst uppmärksammas på Bali, fast resten av landet har också ledigt. Vi hade väl inget särskilt planerat men såg nog fram emot att göra någon utflykt. Men, men....Marcus och barnen var jätteförkylda så vi var mest hemma och tog det lugnt. Fast vi har inte legat på latsidan hela tiden, helgens projekt kan ni se på bilderna.

Mitt mer modesta husbidrag,
notera att
Sofia ändå skrivit Pappa..... 

Marcus och Sofias
slottstornskapelse
(fast jag har gjort flaggan;)

I fredags fick vi reda på att vi skulle till immigrationsmyndigheten på måndagen för att fixa med våra uppehållstillstånd. Iväg med ungarna på morgonen, det tog nog en timme i morgonrusningen. Tur att barnen är lite lagom medgörliga på morgonkvisten och inte har något emot att sitta och såsa i bilen. Väl framme tog en "utlänningaagent" emot oss och ledde oss till ett rum där vi var och en blev fotograferade och vi vuxna fick våra fingeravtryck scannade. Uppehållstillstånden kommer på fredag och vi trodde ju att vi då skulle kunna låta Asian Tigers (flyttfirman) skeppa vårt bohag från KL. Men icke, det krävs även ett arbetstillstånd, som kommer om 2,5 vecka....Jag har lust att bara skrika rakt ut, jag saknar mina saker :(.

I dag fick Sofia vara hemma från skolan. Igår kväll fick vi meddelande från Scanias sekreterare här att det skulle vara omfattande demonstrationer i stan. Vi sökte upp så mycket info som möjligt på nätet och det visade sig att det skulle vara protester mot en planerad höjning av bränslepriset. Regeringen skulle gruppera 22 000 poliser och militärer för att upprätthålla säkerheten och vissa tidningar skrev att det skulle vara över 100 000 demonstranter. Nu håller vi ju till söder om centrum, det mesta demonstrerandet brukar hålla till mitt i stan, men vi blev lite oroliga att trafiken skulle bli helt överjävlig och att jag skulle sitta fast när det var dags att hämta Fian. Demonstrationer med så pass mycket folk kan ju också spåra ur, det är bra att hålla i huvudet att ordet [löpa] amok kommer från indonesiskan...... Så det kändes bäst att låta Sofia vara hemma. Det visade sig sedan att det inte var så mycket folk i alla fall, endast ett par tusen.

Så vi har bara varit hemma idag och lekt med Barbiedockorna Maureena, Belle, Barbie, Kevin och Kem (jo, med m på slutet, han heter så enligt Sofia). De stackarna har badat, hoppat bungy från nya tornet, varit sjuka och döda (!). Lovisa får absolut inte vara med, Sofia vill helst stänga dörren om oss och låta Lovisa vara utanför. Men vi försöker hitta lite andra leksaker till Lovisa så hon inte "stör" Sofias Barbielek. Inte helt enkelt alla gånger, Lovisa vill gärna demolera.....det är tydligen kul, och alltid med sitt ljuvaste leende efteråt. De är för kära våra underbara ungar! En stor puss och kram till dem för att de fixar vår för tillfället lätt röriga tillvaro.

Singapore

Jag är nog den enda som har bott i Sydostasien i fyra år utan att ha varit i Singapore.....Förutom en natt 2006, en mellanlandning på vår bröllopsresa. Fast det var ju före vi var bosatta här och då såg jag bara hotellet och restaurangen, men det var väldigt trevligt. I alla fall, nu har vi varit där dagtid också:). I söndags morse åkte vi dit, och hem igen måndag kväll. Anledningen var att vi äntligen skulle få våra visum. Man måste ut ur landet och få dem via Indonesiens ambassad i ett annat land. Vi checkade in på hotellet vid Clarke Quay vid kl 12 och slösade ingen tid, utan for direkt ut till Singapore Zoo. Vi tänkte att det skulle vara lite kul på resan också inte bara visumfix. Zoo var jättefint och välordnat i sann Singaporeanda. Barnen är fortfarande för små för att orka med att titta på precis allt, vilket passade oss bra eftersom vi varit uppe sedan fem på morgonen.
Tillbaks till hotellet,  lämna passen för att få visumen, och ner i restaurangen för en god buffet. Vinflaskorna kostade från 500SEK och uppåt, så vi tyckte att vi hoppade över vinet denna kväll. Men, vi blev erbjudna en flaska alldeles gratis, och vem kan då tacka nej ;). Det visade sig att om man INTE hade medlemskort hos Novotel så fick man en flaska vid första besöket, om man hade medlemskap fick man "bara" rabatt. Trevligt koncept måste jag säga!

Dagen efter flanerade vi längs vattnet och tittade de färgglada byggnaderna vid Clarke Quay. Lite slöande på hotellet och leverans av våra pass, nu med visum i, sedan var det dags att åka tillbaka till Jakarta. Vi var inte hemma förrän vid halv tolv på kvällen, så igår fick Sofia vara hemma från skolan för hon var väldigt trött på morgonen.

Marcus och Sofia pustar ut  på Zoo

Vithandad Gibbon

Tjejerna och elefanter som gör något suspekt i bakgrunden ;)

Clarke Quay

Vi har en artig hiss. Idag stod jag på bottenvåningen och väntade på den. Hissen var högst upp på 25:e våningen. Tydligen hade någon mycket att lasta in, för det tog en himla tid. Sedan hade hissen fräckheten att åka förbi mig och ner i källaren istället. När hissen med en suck stannade hos mig sade den inspelade kvinnliga sängkammarrösten "Sorry to keep you wating". Då kunde jag inte låta bli att skratta, för det är ju ganska så sött.

Sofia har ju börjat i sin nya skola nu. Det går ganska så bra, förutom att hon är ledsen på morgnarna när jag lämnar. Marcus fick lämna häromdagen och då var det inga tårar alls! Frustrerande, fast samtidigt bra för då vet jag att det faktiskt kan funka utan tårar också. Det är nog bara att härda ut, för när jag hämtar henne så är hon glad och sprallig och pratar om sina nya kompisar. Lovisa får vara hemma med mig, får se när det är dags för henne att börja någon dagisverksamhet. Problemet är att de små oftast slutar före 12 på dagarna. Sofia slutar klockan två så det innebär i så fall två hämtningar, och med denna trafiken blir det MYCKET sittande i bilen. Nåja, det funkar nog så här ett tag.

Förra helgen var Sofia på kalas hos sin nya kompis Alice. Trevligt! Jag och Lovisa var också med. Marcus var på tur till Kuala Lumpur så han fick stå över. Och jag var iväg och hämtade en jättefin träkista till barnens leksaker som jag beställde förra veckan i den lilla möbelaffären. Hela familjen var och badade i poolen i söndags, avslutade med lunch i restaurangen här nere i huset.

En riktigt ordentlig kalastårta

Trälådan

Sofia var häromdagen hemma hos Laila och fick göra pärlsmycken. Hon var själv utan mamma och Lovisa, vilket uppskattades kan jag säga! Av mig också ;) Idag har vi på eftermiddagen varit hemma hos en tjej som heter Lussan och barnen har lekt. Sofia var helt färdig när hon kom hem, tror det har varit lite mycket för henne senaste tiden med all omställning, så jag lovade att vi ska ta det lugnt i morgon efter skolan.....

Nu börjar det så smått lösa sig med våra visum, vilket också innebär att våra saker snart kan skickas från Kuala Lumpur. Men för säkerhets skull räknar jag inte med att de kommer än på ett tag.

Så var det det här med maid. Alla känsliga svenskar (utarbetade och stressade sådana) hemma i Sverige ombedes hålla för ögonen.....;) Det är helt fantastiskt skönt att ha en hemhjälp som ni förstår! Jatmi har tagit en naturlig plats hos oss och är jättebra och barnen gillar henne skarpt. Hon städar och fejar, lagar mat och passar barnen om jag måste iväg på något. Det ger oss mycket "ostressad" tid med våra barn, vilket känns bra. Jag säger bara en sak: Vardagslyx!

Två godingar i tyll. Lovisa tycker hon är "finn, finn"

Goggle girl

Intryck

Istället för att sitta med näsan bara i telefonen försöker jag att titta ut och ta in alla intryck när jag sitter i bilen. Jag behöver ju inte köra och navigera i trafiken, så att spana ut genom fönstren passar bra. Mellan myllret av bilar, bussar, lastbilar och hjälmförsedda mopedister som alla tråcklar sig fram med minimala marginaler, så finns det så mycket intressant. En hel gata på väg till Sofias skola är på ena sidan kantad av husdjursförsäljare med sina djur i burar i små försäljningsbås tätt, tätt ihop. Annars är det bl.a. gatuförsäljare som drar runt på sina kaki lima, män som dirigerar trafiken, roliga handmålade skyltar, lokala skolbarn , bajaj och jokis. Kaki Lima kallas de försäljare som från en handdragen vagn säljer mat längs med gatorna. Kaki = ben, Lima = fem. Ursprungligen hade vagnen två hjul fram ett träben bak och så försäljarens två ben (fem stycken totalt alltså), därav namnet. Bajaj är ett trehjuligt motorfordon som funkar som en taxi (ungefär som Tuk-tuk i Thailand). Jokis har framkommit pga en lag som säger att inom en viss zon måste man vara tre personer i bilen, detta för att försöka lätta på Jakartas fruktansvärda trafik. Utanför dessa zoner står jokis och liftar, för en summa pengar hoppar de in i ens bil och så är man plötsligt tre. Det hjälper ju inte trafiksituationen precis, men för Jakartas många, många fattiga blir detta en inkomst som kan ge dem mat för dagen. Ofta ser man mammor stå och lifta med sina månadsgamla barn i sjal.

Denna veckan har jag varit runt en hel del med Laila. Vi var och köpte växter ute i Kuningan. En trädgårdshandlare i ett gathörn hade alla möjliga sorters roliga växter. I  går kom allt levererat till lägenheten. Köpte tre stora balkongväxter, tre mindre inneväxter plus en kaktus. 450 spänn för allt. Och då ingår krukorna, stora fina keramikkrukor. Det lönar sig att ge sig ut på äventyr, dessuto  m är det roligt att träffa lokala handlare och få öva lite indonesiska. Vi var också till Kemang, ett område hyfsat i  närheten där många expats rör sig. Det finns mycket restauranger, barer, antik/souveniraffärer. Det bästa med området är att man kan gå omkring, och det är så skönt att passa på att ströva lite, det blir mycket sittande i bilen  annars. Fastän det är ett  expattätt område, så gör sig Indonesien väldigt påmint i alla fall. 
 
Och var är barnen när jag är ute på vift? Sofia har börjat skolan och Lovisa får vara med mig emellanåt men hemma har vi numera vår hemhjälp, som också tittar efter Lovisa när det inte passar för henne/mig att hon följer  med. Mer om detta nästa gång :)

Bajaj

Gatubild från Kemang.

Möbelförsäljning

En last med Krupuk, räkchips(kan ha annan smak också)

Ett urval av vårt växtinköp

 

En tallrik hönsfötter. Inte min lunch dock.

Hemma och hemma igen

Hur många hem kan man ha egentligen? Jag har oftast tänkt att hemma är där jag har mina saker och där familjen är (man och barn alltså). Just nu står våra saker på lager i Malaysia, mannen är mest på kontoret och barnen, ja de är ju där jag är. Hemmabegreppet känns lite vagt för tillfället. Därför har jag bestämt mig för att hemma kan vara många platser. Alltså har vi precis kommit hem till Jakarta från att varit hemma i Kuala Lumpur några dagar.
Våra uppehållstillstånd är inte klara, och turistvisumet varar bara 30 dagar, så jag och barnen behövde åka ut ur Indonesien. Förr om åren hade svenskar 3 månaders turistvisum, men av politiska anledningar är det inte så längre. Kuala Lumpur kändes som en självklar destination eftersom vi har många goa vänner kvar där, och det är bara knappt två timmar bort. Lovisa hade 40 graders feber och diarré några dagar innan vi skulle åka till KL, så hon var lite hängig men hämtade sig snabbt.
Vi fick bo hemma hos familjen Kronstrand och det var jättemysigt. Till och med jag kunde trivas i Mont Kiara ;).
Det var bad och pizza hos Fredrikssons, fläskpannkaksmiddag hos Linn och co, lekgrupp och sedan take away med Bangsargänget. Och däremellan lite shopping. Sofia fick vara med på simlektion med sin gamla simlärare Neil och hon fick träffa många av sina gamla vänner.

Nu är vi tillbaka i Jakarta och i morgon börjar Sofia förskolan. Spännande!

Lite mys innan sovdags hemma hos Kronstrands

Vi besökte svenska lekgruppen

Vera gör sin absolut vackraste min hemma hos Maria och Magnus :)

Lovisa och kompisen Isabella