Sommarlov

I morgon natt åker vi till Sverige. Det ska bli skönt att komma hem till frisk luft.
Det blir nog inte så mycket uppdaterande av bloggen på ett tag, men i Augusti tar jag nya tag igen.

Ha en skön sommar! 

Hav, strand och myter

Under midsommarhelgen flydde vi Jakarta för några dagar på Javas sydkust. Närmare bestämt till Kuda Laut resort i Pelabuhan Ratu. (Kuda Laut betyder sjöhäst, Pelabuhan Ratu betyder drottningens hamn). Det var skönt att komma ifrån stan ett tag, men man får bereda sig med lite tålamod. Resan dit tar ca 5 timmar med bil, det är i och för sig inte värre än de helgresor vi gjorde till Skåne när vi bodde hemma, utanför Stockholm. Skillnaden är att sträckan till sydkusten här bara är ca 15 mil.....Trafiken var helt ok, men när man kommer av motorvägen är vägarna mycket små och i dåligt skick, vi råkade dessutom på ett vägarbete, gäsp. Barnen visade än en gång upp ett stoiskt tålamod, de gnällde knappt någonting.

Vi bodde i en spatiös bungalow med nära till vattnet. Det är Indiska oceanen som svallar här och att bada är inte jätteenkelt. Vågorna är höga och det drar rejält i benen när man går ut en bit. Alltså inget havsbad för våra småttingar, mer än i strandkanten. Lovisa var inte imponerad av havet. Det är första gången hon upplever det, förut har hon varit för liten för att begripa vad det handlar om. Hon tyckte det var skitläskigt med vågorna och skrek i högan sky när de kom för högt upp på stranden, men emellanåt vågade hon sig fram. Men båda tjejerna tyckte det var toppen att leka i sanden.

Poolen var tyvärr ganska sunkig. Den blev inte bättre av att ett gäng berusade killar hängde där och spottade och gud vet vad i poolen. Så minimalt poolbad och ett minus i protokollet för resorten. Frukosten var inget att hurra för heller, två torra mackor, ett ägg och lite frukt.  I övrigt hade stället trevlig personal, god middagsmat och låg väldigt mysigt till.

Enligt en javanesisk legend så härskar Nyai Roro Kidul i havet söder om Java. Nyai är en javanesisk mytologisk figur som anses vara drottning av södra havet. Hon avbildas ofta som en sjöjungfru eller som en kvinna med ormsvans nedtill. Legenden är invecklad och finns i lite olika varianter, men Nyai var från början en prinsessa som genom svart magi blev vanställd men genom att kasta sig i havet blev hon vacker igen och havets drottning. Hon anses ha kontroll över Indiska oceanens kraftiga vågor, och hon kan ta själar när hon känner för det. Alltså bör man hålla sig väl med Nyai. T.ex så bör man inte bära kläder med grön färg (Nyais hår tros vara grönt) för att inte förarga henne. Första gången jag kom i kontakt med legenden var för 14 år sedan när jag pluggade i Yogyakarta som ligger nästan mitt på Java en aning söderut. Jag och några kompisar besökte stranden Parangtritis som enligt legenden lär vara Nyai Roro Kiduls främsta hemvist. Vi klättrade ner för en klippa, ganska så stupande minns jag, man fick hålla tag i rötter och ditsatta rep för att inte trilla ner (inget jag rekommenderar idag....). Nere vid havskanten fanns en stor grotta där män satt och mediterade och bad till Nyai. Ganska så fascinerande att legenden lever vidare. Den javanesiska kulturen är full med mystik och vidskepelse.

Frukost i restaurangen

Utsikt från restaurangen

Här ska lekas!

Vattnet kom ganska så långt upp ibland

Droppslottsbygge

Havets kraft....

Badbrudar

Sofias första strandmålning

Semester innebär senare vanor

Marcus, Sofia och ständigt närvarande Nallen

Det här med havet vet jag inte om jag gillar....

Fast leka med syrran i sanden är ju kul

Kycklingfötter

Titta vad jag hittade i diskhon i morse. Inget märkvärdigt bara lite ovanligt. Lovisa tyckte det såg 'konstit' ut och var mycket fascinerad. Fötterna tar Jatmi tillvara på och kokar till sig själv. Hon frågar inte oss om vi vill ha, men hon har ju jobbat med västerlänningar förr och vet väl att vi inte hyser någon större kärlek till kycklingfötter.

Föroreningar och födelsedag...

Den senaste tiden har luften varit otroligt dålig här i Jakarta. Jag är inte särskilt känslig, men även jag får känningar i halsen under sådana dagar. Inte särdeles hälsosamt! Men i morse så blåste det skönt, till och med inne på Sofias lilla skolgård (som en mindre trädgård) blåste en härlig bris. Genast blir det klarare. Jag läste i en artikel att på 17 år har trafiken i Jakarta ökat från 1,4 milj bilar till 11 milj.! Trots detta så har faktiskt inte föroreningarna i luften ökat särskilt mycket. Det är ju lätt att tro att man har fifflat med statistik och mätningar, men faktum är att regeringen här har gjort vissa bra saker, t.ex så har man fått bukt med sopförbränning på öppen gata som var ett stort problem för 20 år sedan. En annan bidragande faktor till att luften inte blivit totalt förgiftad är att bilarna blivit bättre och miljövänligare. Och faktiskt, så ser man sällan gamla vrak ute på vägarna. Men visst, det är ju inte bra luft i Jakarta för det....Det krävs mer drastiska åtgärder som t.ex bilfria dagar i stan. Då krävs förstås ett välfungerande allmänt kommunikationssystem som är lättillgängligt, vilket i dagsläget inte existerar. Det är hemskt när man tänker efter, hur vi sakta kväver oss själva.
Nog med tråkigheter.....

Förra veckan fick vi då äntligen upp alla tavlor på väggarna. Det blev jättefint och mysigt.
I helgen hade vi några vänner på middag. Det blev min klassiska limekyckling och glass till efterrätt. Vi hade väldigt trevligt och satt och pratade till efter midnatt. Ända anledningen jag noterar tiden är för att nuförtiden är vi oftast rätt möra redan vid tiotiden, men det finns alltså gott hopp för oss också:)

Lovisa fyllde två i söndags. Vi firade bara med oss själva vilket passade jättebra. Vi sjöng för henne och gav paket på morgonen, hon blev helt skraj stackaren när vi tågade in. Sedan badade vi i poolen och på eftermiddagen åt vi tårta och lekte med nya leksaker. På kvällen ringde mormor, Bengt och småkusinerna på Skype och sjöng för Lovisa. Hon tyckte det var toppen att få se och höra dem. Jag tror hon var ganska så nöjd med sin dag.

Nybadad

Hipp, hipp hurra

Syskonkärlek....

Nybliven 2-åring

Födelsedagsskoj i soffan

Pappa

Med risk för att detta blir lite sentimentalt, detta inlägg är dedicerat till min bortgångna pappa, Berti Jönsson, som jag har tänkt mycket på den senaste tiden.

Kära pappa,

Jag gick här igår och funderade på hur vi ska sätta upp våra tavlor på väggarna. Tänkte då på dig, du hade ett gott öga för komposition, konstnär som du var. Jag hade behövt lite råd. Mitt hjärta gör ont när jag inser att du inte finns där mer. Jag fick också en brutal insikt om hur sällan vi pratade de sista åren, att det är därför jag har svårt att förstå att du är borta, för alltid. Jag önskar att du hade fått se våra barn mer, inte bara som foton i stiliga ramar. Jag önskar att jag hade varit mer hos dig, och irriterat dig med en massa frågor om hur livet blivit. Tänk om du hade kunnat komma till oss här i den sydostasiatiska värmen, och jag hade kunnat visa dig vår vardag.
Nu blev det inte så och jag väljer istället att tänka på  allt bra som varit. Därför kommer här återigen de ord som jag sa på din fina, fina begravning. Tänk om du kunde ha sett så mycket folk som kom och hört så mycket fin jazzmusik som spelades. Till och med farmor satt och jazzade med.

"Jag tänker på de fina orden i pappas dödsannons; "Du lämnade oss i augustigryningen, när ljuset var som bäst", stod det.

Mina minnen av dig pappa, är som ljuspunkter inom mig, vissa dovare i sin lyster men många klart lysande.

När ljuset är som bäst sitter jag, liten och i tryggt förvar, på din pakethållare en solig och klar höstmorgon.

När ljuset är som bäst, letar vi serietidningar och jazz i loppislådorna.

När ljuset är som bäst, ser jag dig glida fram på dina Edsbyn i spåren utanför Växjö med oss i hasorna.

När ljuset är som bäst ser jag dig komma hem med en efterlängtad katt fastän du själv egentligen inte vill ha en.

När ljuset är som bäst, ser jag dig på din arbetsplats i din randiga skjorta, demonstrera hur man hanterar en stor målarpensel.

När ljuset är som bäst, ser jag dig i Köpenhamn där du och jag drar runt med våra kameror på jakt efter det perfekta fotot.

Du har gett oss mycket pappa. Du lärde oss att uppskatta det vackra här i livet. Jag ångrar att jag inte talade om det för dig oftare, men lovar att försöka föra det vidare till mina flickor.
Ví har inte setts så ofta de senaste åren. Så jag är tacksam att jag hann hem och fick vara med dig och säga farväl medan du levde, min enda och käraste pappa.

Du lämnade oss när ljuset var som bäst."

 

Filmer

Här kommer ett par filmer på tjejerna. De har oftast ganska roligt ihop :)

Kolla in Lovisas "Steven Tyler-gung" i mitten av klippet.

 

Sofia skojar med Lovisa. Skönt garv!

Nationaldagsvecka

Häromdagen så var jag och Sofia på The Playground tillsammans med hennes bästa klasskompis och hennes mamma och lillasyster (också en Sofia endast 3 månader. Söt!) Det var kul att vara där, Sofia och Sarah-Maria lekte jättebra och vi mammor fick oss en pratstund. Kati är från Guatemala och är väldigt trevlig. Synd att denna mysiga eftermiddag skulle sluta med en tvåtimmars bilfärd hem....Det var SÅ mycket trafik, och chauffören (jag fick skjuts av Katis chaffis) hittade inte riktigt visade det sig. Grrrr. Han sa från början att han hittade:( Nåja, hem kom vi ju.

Sofia och Sarah Maria mumsar glass

 I söndags så var vi här nere med Gitte och Claus och deras grabbar. Vi hade medhavd middag som vi åt tillsammans vid poolen. En rolig tradition jag hoppas vi kan fortsätta med. Sofia var hängig och inte jätte leksugen. Hon fick faktiskt stanna hemma från skolan en dag och gå till doktorn eftersom jag tyckte hon var väldigt trött och energilös, och hon klagade för lite magont. Doktorn tyckte inte det verkade vara någon fara, utan tyckte bara att vi skulle komma tillbaka om det inte blev bättre på några dagar. Men det blev det ju, och i helgen har hon varit piggelin.

Nationaldagen firades här i Jakarta minsann. Ambassaden hade anordnat en tillställning på hotell Shangri-La, och det var mycket trevligt. Ett gäng filharmoniker från ett universitet här i Jakarta spelade spelmansmusik och det var även lite dans kring midsommarstången. Där var väldigt mycket folk, många indoneser. Detta är ju ett tillfälle för Sverige och svenska företag att visa upp sig och mingla lite. En god buffet var också uppdukad, köerna blev lååååånga men det var väl värt väntan. Gott med sill och lax. Vi träffade både gamla och nya bekantskaper. Sofia skulle egentligen varit med och sjungit och dansat kring midsommarstången, men eftersom hon var hängig och firandet var sent på kvällen bestämde vi oss för att hon fick vara hemma hos barnvakten.

Spelmansmusiker och ambassadörsparet

Blommor i håret ska man ju ha

I torsdags hade jag och Lovisa picknick nere vid lekplatsen när Sofia var i skolan. Härligt att sitta på gräset och mumsa kaka och dricka saft, (kaffe för mig). På eftermiddagen var det dags för den skandinaviska lekgruppen. Jag skulle vara värdinna denna gång. Det var ingen stor uppslutning denna gång men kul ändå.

Picknick i det gröna

Idag återupptog vi en gammal familjetradition från KL, ut på Chicken rice lunch. Så enkel maträtt , men ändå så god! Ungarna älskar det.