Jag var ute och tog en förmiddagspromenad runt kvarteret häromdagen. Blev återigen påmind om varför promenader inte är så ofta förekommande i mitt liv just nu. Det känns nämligen stundvis som att tugga avgaser.......Det blir lite bättre när man kommer ifrån de stora gatorna, men efter en timmes promenad så river det lite i halsen. Nåja, det var i alla fall kul att gå lite och jag hade kameran med mig för en gångs skull. På en timme hälsades det glatt från alla håll, ett handslag och en klapp på axeln fick jag också samt många vänliga leenden. Fast jag inte känner en enda av dessa människor så känns det mer familjärt än en promenad i Stockholm, eller Malmö för den delen. Men jag råkade ut för ovanligheten att stöta på en surtant. Det var en gatuförsäljare som först muttrade, sedan småskrek "NEJ!" när jag frågade om jag fick fotografera. Jag valde den indonesiska vägen och fotade i alla fall.....:)
|
Lokal kiosk |
|
Här finns det försäljare |
|
Surtant till höger |
|
Barnen ville i alla fall vara med på bild |
Skräpigt vattendrag. Skräpet ställer till stora problem vid stora vattenmängder då det täpper till avloppen
|
Man hittar lite grönt om man letar |
|
Gatsopare |
Trottoarbilder
|
Vårt lägenhetskomplex i bakgrunden... |
|
Fler försäljare |
|
Rivningstomt |
|
Det gäller att ha stenhård blick när man ska korsa gatan |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar