Pappa

Med risk för att detta blir lite sentimentalt, detta inlägg är dedicerat till min bortgångna pappa, Berti Jönsson, som jag har tänkt mycket på den senaste tiden.

Kära pappa,

Jag gick här igår och funderade på hur vi ska sätta upp våra tavlor på väggarna. Tänkte då på dig, du hade ett gott öga för komposition, konstnär som du var. Jag hade behövt lite råd. Mitt hjärta gör ont när jag inser att du inte finns där mer. Jag fick också en brutal insikt om hur sällan vi pratade de sista åren, att det är därför jag har svårt att förstå att du är borta, för alltid. Jag önskar att du hade fått se våra barn mer, inte bara som foton i stiliga ramar. Jag önskar att jag hade varit mer hos dig, och irriterat dig med en massa frågor om hur livet blivit. Tänk om du hade kunnat komma till oss här i den sydostasiatiska värmen, och jag hade kunnat visa dig vår vardag.
Nu blev det inte så och jag väljer istället att tänka på  allt bra som varit. Därför kommer här återigen de ord som jag sa på din fina, fina begravning. Tänk om du kunde ha sett så mycket folk som kom och hört så mycket fin jazzmusik som spelades. Till och med farmor satt och jazzade med.

"Jag tänker på de fina orden i pappas dödsannons; "Du lämnade oss i augustigryningen, när ljuset var som bäst", stod det.

Mina minnen av dig pappa, är som ljuspunkter inom mig, vissa dovare i sin lyster men många klart lysande.

När ljuset är som bäst sitter jag, liten och i tryggt förvar, på din pakethållare en solig och klar höstmorgon.

När ljuset är som bäst, letar vi serietidningar och jazz i loppislådorna.

När ljuset är som bäst, ser jag dig glida fram på dina Edsbyn i spåren utanför Växjö med oss i hasorna.

När ljuset är som bäst ser jag dig komma hem med en efterlängtad katt fastän du själv egentligen inte vill ha en.

När ljuset är som bäst, ser jag dig på din arbetsplats i din randiga skjorta, demonstrera hur man hanterar en stor målarpensel.

När ljuset är som bäst, ser jag dig i Köpenhamn där du och jag drar runt med våra kameror på jakt efter det perfekta fotot.

Du har gett oss mycket pappa. Du lärde oss att uppskatta det vackra här i livet. Jag ångrar att jag inte talade om det för dig oftare, men lovar att försöka föra det vidare till mina flickor.
Ví har inte setts så ofta de senaste åren. Så jag är tacksam att jag hann hem och fick vara med dig och säga farväl medan du levde, min enda och käraste pappa.

Du lämnade oss när ljuset var som bäst."