Lisen förbereder sig för hemresa på söndag kväll, jag tror hon längtar lite. Det har varit mysigt att ha någon som tassar omkring här hemma och barnen har tagit emot henne med öppna armar och tar henne nu som en del av oss.
I söndags var vi bjudna på Afternoon tea på Dharmawangsa Hotel. Marcus kompis, Lewa, fyllde år och han hade bjudit några vänner från Jakarta. Han själv bor i Singapore nuförtiden.
Dharmawangsa Hotel är mycket fint och det har liksom lite själ till skillnad mot de stora hotellkedjorna. Det var en trevlig eftermiddag och kväll. Några dagar senare bjöd vi tillbaka och åt middag med Lewa och hans kompis David i "vår" restaurang här i huset, innan de skulle fara vidare till Bali.
Barnen och jag åkte med Sofias kompisar till Waterboom i Cikarang. Vi hade förstås valt en av de kallare dagarna, så nog frös vi lite i sluttampen. Det var ju ändå bara 26 grader ;-) För att snurra till det så finns det i Jakarta också en park som heter "Waterbom". Men den här är mindre och inte lika "spektakulär". Men det räckte alldeles utmärkt för våra 5-åringar (och Lovisa). Det var lagom med dramatik när vi hyrde stora badringar och flöt längs med "floden" som omringade poolerna. När vi närmade oss en tunnelmynning blev det panik bland barnen. De skrek och tyckte det var jätteläskigt. Sofia tjöt, "Mamma, mamma, kommer det ett vattenfall nu!!!!"(tittat för mycket på film kanske....). Det var alltså bara en liten tunnel på några meter och inga vattenfall eller hemskheter alls, men barnen ville absolut inte åka en gång till......
Nåja, det inverkade inte allt för mycket på helhetsintrycket.
Nu har jag avslutat min fortsättningskurs i Indonesiska. Den har varit väldigt givande och intressant. Mina lärare är kunniga inom många olika områden så det har blivit många intressanta diskussioner.
Marcus och Sofia utanför Dharmawangsa Hotel |
Lewa, födelsedagsbarnet |
Ready, set, go |
En stund för syskonkärlek |
Lovisa lyckligt ovetandes om kommande flodtur |
Waterboommaskot och tre trötta barn |
Fithri, min härliga indonesiskalärare |
Två tröttisar |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar