Nedräkning

Imorgon smäller det. Då kommer flyttgubbarna och packar ihop hemmet. Det spöregnar ute och åskan mullrar oroväckande. I takt med min sinnesstämning.....Jag och Ani har finlirat lite här hemma och sett till att allt är i ordning och det ska vara lätt att se vad som ska med.  Marcus är redan i Sverige och ska ordna till vårt hem tills vi anländer.

Det blir många farväl denna veckan. Igår fikade jag med Lotta som jag inte sett på jättelänge. Trevligt och avslappnat, vi konstaterar att de två timmarna prat och pladder gick väldigt fort :) Igår var det också sista gymnastiklektionen för Sofia, lärarna kommer att sakna henne väldigt mycket förstod jag. Inte konstigt, hon är ju en underbar unge :)

Jag hade föräldrarmöte med lärarna och rektorn på barnens skola och vi var tårögda allihopa. En av de bästa sakerna i Jakarta har varit skolan. Barnen har utvecklats väldigt mycket och lärt sig massor och de har haft kul i stort sett hela tiden. Rektorn är amerikanska och hon menar på att Sofia för sin ålder pratar flytande engelska och att det knappt hörs att hon är från ett ickeengelsktalande land. Mycket är enligt min mening beroende på att Sofia umgås mycket med Sarah-Maria som är halvamerikansk och att hon verkar ha lätt för språk. Gullungar som har klarat sig så fint ute i stora världen!

Trots att jag känner mig ganska vemodig så har jag en känsla av förväntan inom mig, och en del av mig kan inte vänta på att få komma iväg hem till Sverige och starta upp vårt liv där. Medan den andra delen vill stanna kvar. Det är väl det man kan kalla bitterljuvt......

Nu väntar en rad aktiviteter. En sleep over, en lekträff och ett kalas ska vi hinna med innan vi åker på söndag.

Det blir ont om bilder på ett tag eftersom Marcus har tagit datorn med sig. Kanske blir det en och annan mobilbild....

Hm, frågan är vad jag ska göra med min blogg när jag kommit hem. Det har varit så kul att skriva och det har gett mersmak. Vi får väl se vad det blir.