Uppstart i Jakarta

Jag undrar om min blogg kommer att finnas kvar när våra barn är vuxna? Kommer den att sväva omkring här i cyberrymden för alltid? Eller kommer det en dag när någon bara raderar allt som finns på nätet.....("Undrar vad den här stora röda knappen är till för...? Poff."). Bara en fundering...;)

Livet här i Jakarta börjar så smått ta fart igen. Förra veckan var jag ute på middag med trevliga tjejerna Gitte, Linda och Anne-May. Det var trevligt att ses igen efter sommaren.
Jag har inte hunnit vara så social i huset där vi bor förut, eller rättare sagt, jag hade ingen lust i våras. Men nu tänkte jag att det kan vara kul att lära känna lite nytt folk. Så jag hakade på en fika för Pakubuwonoboende  nere i vår restaurang häromdagen.(Pakubuwono Residence heter stället vi bor på). Jag gjorde några trevliga nya bekantskaper och träffade också några som jag inte hade så mycket gemensamt med. Men prata kan man ju alltid göra. Och dricka kaffe.

Så, vad har mer hänt. Jo, stackars Sofia fick prova på en balettlektion här i huset. Inte så lyckat. hon dansade i Kuala Lumpur och tyckte det var toppenkul. Hennes lärare lekte fram dansen och ungarna älskade henne. Här var det en skräcködla till lärare, samt hennes underdåniga assistent. Skräcködlan närmade sig Sofia och sa "Come, little girl, don't be afraid". Sofia kröp ihop bakom min rygg och ville absolut inte vara med. Jag tyckte så synd om Sofia. Hon hade sett så mycket fram emot detta och studsade fram i sin balettklänning (som återanvändes från KL) när vi gick ner. När hon insåg att detta inte alls var som hennes tidigare erfarenhet så blev hon förskräckt. Här fanns inget utrymme för lek, utan barnen skulle vara tysta i klassen och sträcka på vristerna. Huga! Jag har inget emot att det är seriöst men man önskar förstås att lärarna utstrålar en viss värme och vänlighet och är pedagogiska. Så var det inte här, så jag tog Sofia därifrån efter tjugo minuter och vi tröstade oss med en kaka i restaurangen. Sofia konstaterade att "Detta var ingen bra balett för mig".

I lördags var det fest. Mikael och Laila bjöd in Scaniakontoret på grillning. Respektive och barn var också välkomna . Stackars Laila var lite stressad över att grillen inte gick att tända så fort. Inte konstigt med tanke på att det var stenkol vi fått tag i. (jag var med och handlade och vi tyckte nog att påsarna var väl tunga). Men alla hade trevligt och det gjorde inget att maten blev lite försenad. Det var jättegott och kul.

Laila och Sofia

Värdparet

Sofia fick nya kompisar

Monica och Mario. Monica är sekreterare på Scaniakontoret