Första oktober. Det är nu jag brukar ha som mest hemlängtan. Jag har alltid gillat hösten, all inclusive. Det är inte bara klara krispiga höstdagar jag saknar utan även regn och rusk och sitta inne och mysa. Jag vet, det är inte så kul att gå upp i ottan och ta sig till jobbet i gråmörker och regn, men ändå, det är ju det som är det fina med att bo i Sverige. Det varierar sig, och man ser oerhört mycket fram emot och blir fantastiskt upprymd den dag solen visar sig.
För ett år sedan begravdes pappa. Jag minns dagarna kring begravningen med värme faktiskt. Vi åkte hem till Sverige från Kuala Lumpur och möttes av fantastiskt höstväder. Och fastän vi var trötta så gick vi direkt ut i parken med barnen och lekte. Dagen för begravningen var vacker så det gjorde ont. Dagen efter var det slut på det fina vädret, precis som om någon tryckt på en knapp. Jag stannade en vecka extra för att titta igenom pappas saker och bara få vara hemma lite. Och i småregn och blåst hann vi t o m gravsätta urnan med pappas aska.
Jag är också s.k. höstmänniska.Njuter i fulla drag antingen solen lyser från en klarblå himmel eller det är regn och rusk. Mysigt att tända ljus och krypa in i sin vrå.
SvaraRaderaIgår tände vi ljus för Berti även för morfar Harald och lille Tusse katt. Morfar och Tusse dog den 1:e oktober. Det är 19 år sedan morfar gick bort och 12 år sedan vi fick ta bort Tusse. Det är fina minnen vi har av dem alla. Det är en förmån att fått vara med om dem.
Kram til er alla från Mor(mor)