måndag 30 april 2012

Hemmakänsla. Äntligen!

Äntligen har våra grejor kommit på plats. I fredags fick vi besked att sakerna skulle lastas om och flyttas till flyttföretagets lager. Så vi tänkte nog att lasset skulle komma som idag, måndag. Men ibland går det fortare än annars här i landet. De meddelade oss att de kunde köra grejorna direkt hem till oss i stället och skulle då kunna komma vid elva samma dag. Klockan fyra var de färdiga, även med uppackningen. Klart att det har varit lätt kaosartat här i helgen, men nu börjar det arta sig. I går efter att alla andra hade gått och lagt sig, satt jag uppe i soffan och läste en god bok. Tittade mig omkring, och för första gången sedan vi kom hit kände jag en varm härlig bekant känsla komma tassandes inom mig. Jag är hemma!

Barnen är förstås uppspelta över att få se sina saker och jag hör med jämna mellanrum Sofia utbrista inne i sitt rum, "Åhh, denna! Min favourite," med sin för henne typiska svensk-engelska. Lovisa går mest runt och snor åt sig saker och säger "min, min".

Vi har faktiskt hunnit med annat också i helgen. Vi tog oss en tur till Taman Mini Indonesia Indah. Förstås förkortat till TMII, indoneser älskar förkortningar i nästan samma utsträckning som malaysier. Detta är en rekreationspark med temat Indonesien i minatyr. Det finns paviljonger från nästan alla Indonesiens provinser där man kan se typisk arkitektur och kultur. Denna gången var dock vårt mål inte att vara så kulturella, även om det var min uppfattning från början, men det är ett missförstånd som vi lämnar därhän. Här finns även ett vattenland som kallas Snow Bay (också här fattade jag fel, trodde det var en inomhusishall med låtsassnö). Hursomhelst så hade vi fått med oss badkläder, mycket tack vare Marcus. Så det var bara att knalla in och börja bada. Nästan. Marcus började bada med barnen, medan jag satt påklädd och spanade in läget. När familjerna började droppa in så märkte jag att alla kvinnor var iklädda mycket täckande badkläder. Den mest vågade hade långa shorts och ett större linne, övriga hade någon form av burkini eller heltäckande badkroppsstrumpa. Vad hade jag väntat mig egentligen i världens största muslimska nation...? Ärligt talat så hade jag inte funderat alls på detta (framförallt för att jag inte hade fattat att vi skulle bada....), men däremot började jag fundera nu. Var det överhuvudtaget lämpligt att jag satte på mig min bikini? Jag har förut bara badat på badstränder eller hotell i Indonesien, och där är nivån för det mesta tolerant och jag har aldrig känt mig obekväm. När jag satt där påklädd på min stol omringad av burkinis så glömde jag bort att indoneser i allmänhet också är ganska toleranta och avslappnade, så jag fick kila bort till en anställd för att fråga om det var okej att bada i bikini. Hon tittade på mig med ett vänligt, tolerant och avslappnat leende och sa att jomenvisst, det var alldeles okej.
Barnen badade tills de var alldeles utsjasade och vi avslutade med en nasi goreng i hällregn.

Storasyster i farten

Även liten vill prova


Så här lurig är jag

En som har lärt sig......

.....att dyka

Stora poolen i Snow Bay

Brudar i burkinis

Det  finaste man har sätter man på bordet






1 kommentar:

  1. Det var inte illa!!! Vilken anläggning.
    Jag förstår att du blev konfunderad om hur du skulle göra när det gällde baddräkten. "Damerna ser ju ut som grodmän." Svårt för oss att ta in här i vårt " fria" land.
    Det ser ut som ni hade en bra dag i alla fall. Töserna är för härliga.
    Det var också skönt att läsa att edra grejor nu är på plats.
    Ha det så bra. Nu ska jag ut i trädgården och plantera. Solen skiner från en klarblå himmel, men det blåser. Flaggan är också i topp p.g.a. första maj. Vårt sätt att hälsa våren välkommen.
    Kram Mor.

    SvaraRadera